#1226 – Dagar utan kamera …

Diana no. 151 och Shanghai GP3 100.

Det händer att det går dagar, till och med veckor, utan att jag tar några bilder. Jag ser dock inte dessa perioder som misslyckande, utan snarare som iakttagelsefaser. Jag utsätter mig för omgivningen utan att behovet att föreviga infinner sig. Jag tror att dessa perioder är nyttiga. Jag lär mig att se nya saker, saker som jag aldrig upptäckt om jag haft kamerasökaren tryckt mot ansiktet.

Att fotografera handlar om så mycket mer än att bara trycka på kamerans avtryckare. Jag har aldrig riktigt förstått mig på fotografer som sprutar med sina kameror. Klick, klick, klick, klick, klick, klick och klick … Tusentals fotografier varje gång de ger sig ut för att fotografera. Det är klart, några bilder blir säkert bra. I det långa loppet är dock ett sådant förhållningssätt inte hållbart; du kommer nämligen aldrig utvecklas till din fulla potential. Ska du utveckla ditt bildseende måste du ge dig själv chansen att se och uppleva. Och att se och uppleva gör man ibland bäst utan kamera.

Add a Comment Trackback

5 Comments

  1. Bra skrivet, och du har nog rätt i det du säger.

    Jag är just nu inne i en kreativ svacka, och för varje dag som går utan att jag tar någon bild känner jag mig mer och mer frustrerad. Ska försöka tänka mer i dessa banor. :)

  2. Det är det vackra med fotografin, att få uppleva allt lite mer intensivt när man inte fotograferar. I alla fall är det så för mig…

  3. Simon: Jag brukar gå igenom djupa svackor i samband med att våren gör entré på allvar. Just nu blir det max en rulle i veckan, vilket är väldigt lite i jämförelse med när kreativiteten är på topp.

    Andreas: Ja, det är det som är tjusningen med fotografi. Jag har lärt mig att uppfatta och uppskatta saker mer sedan jag började fotografera på allvar.

  4. Genomtänkt och välformulerat som vanligt. Jag känner helt klart igen mig själv i det du skriver — ibland går det långa perioder utan att jag vare sig rör kamerorna eller tänker på fotografi, men under andra perioder har jag en kamera med mig nästan jämt och fotograferar i stort sett så fort jag har möjlighet.

    Jag tror också att perioderna då man går på lågvarv är nyttiga eller till och med nödvändiga för att utvecklas. Jag upplever åtminstone att varje gång jag kommer igång med fotograferandet igen efter ett uppehåll så tar jag lite annorlunda bilder jämfört med tidigare och hittar nya infallsvinklar på saker och ting. Sedan tenderar jag att fortsätta på ungefär samma spår ett tag, tills inspirationen tryter och jag drar ner på fotograferandet igen. Och när inspirationen kommer tillbaka och jag börjar fotografera igen blir det återigen med nya infallsvinklar och idéer.

    Så jag tror definitivt att det fotografiska seendet utvecklas under viloperioderna.

  5. Det går kanske att jämföra med en idrottsman som måste vila för att kunna bygga nya muskler. Varje svacka brukar följas av en period då kreativiteten är på topp. Då hittar man, precis som du skriver, nya infallsvinklar och idéer.

    Däremot ska jag inte sticka under stolen med att det kan vara oerhört frustrerande att genomlida långa svackor. Man vill – men ingenting funkar. Som tur är går svackorna alltid över. :)

Add a Comment

Notify me of followup comments via e-mail. You can also subscribe without commenting.