November, 2011

#910 – Fragmentariska tankar

Nu har till och med höstfärgerna lämnat staden. Allt är grått, trist och naket.

Jag går igenom mina negativalbum, rulle för rulle, i jakt efter trådar att nysta i. Tyvärr har jag oerhört mycket material som inte håller måttet. I stort sett allt jag fotograferat mellan 2008-2010 är präglat av feghet. Totalt har jag ett tiotal fotografier som jag är nöjd med; av dessa är bara två-tre stycken riktiga guldkorn.

Det är enkelt att vara självkritisk. Ibland är det nyttigt och ibland till och med befogat. Huvudsaken är att självkritiken mynnar ut i någonting konstruktivt. Om man inte hittar någonting konstruktivt kommer man tveklöst köra sitt självförtroende i bott.

***

Det finns oerhört många skickliga bildskapare. Det vill till att inte bli nedstämd när man ser vad andra lyckats åstadkomma. På Flickr hittar man ibland fotografer som tagit ofantligt många bra fotografier. När man går igenom sida efter sida med vad som i det närmaste kan betraktas som mästerverk, blir man lätt vemodig. “Tänk om det varit jag som tagit alla dessa fina bilder …”, tänker man sorgset för sig själv.

Det är givetvis bra om man kan hitta inspiration i andra människors verk. Att låta sig inspireras är utvecklande. Jag tror dock inte att man ska jämföra sig allt för mycket med vad andra gör. När man jämför sig själv med andra finns nämligen risken att man trycker ner sig själv.

När jag stöter på fotografer vars portfolios är överfyllda av till synes fantastiska fotografier brukar jag alltid kritiskt granska det jag ser. Ju mer jag betraktar fotografens verk desto mer ser jag igenom bildspråket. Man får inte glömma att det oftast är fotografer som använder sig av effektsökeri som når störst framgång på exempelvis Flickr och andra nätforum för fotografi. Effektsökeri ser man ganska enkelt igenom.

Jag fick alldeles nyligen reda på att ett av mina fotografier publicerats i senaste numret av tidningen FOTO. Jag hade nästan glömt att jag skickat in några bilder. Hannah Modigh, månadens domare, skrev hur hon gått till väga när hon valt ut fotografierna. Hon skriver bland annat så här: “Jag har en förkärlek till subtila bilder. Små hintar om något mer dramatiskt som ligger bakom läpparna och är orsaken till spänningen i handen. Tysta iakttagelser som viskar som smärta eller kärlek. Jag vill att bilder ska kännas trovärdiga […]”. Jag kan inte annat än skriva under på de tankar hon formulerar. Att hon valt ut ett av mina fotografi känns därför extra hedersamt.

***

Jag vill att mina fotografier ska vara både viskningar och rop - på samma gång. Det är svårt – jag vet inte om jag lyckats eller om jag ens någonsin kommer lyckas – men omöjligt kan det knappast vara.

***

Utanför fönstret flyger en flock med kajor över himlen. Det är vackert.

Posted in Allmänt 7 Comments »

#909

Tags: ,
Posted in Leica, Svartvit No Comments »

#908 – Henri Cartier-Bresson

Jag såg precis en dokumentär om Henri Cartier-Bresson på Kunskapskanalen. Hans bilder både fascinerar och inspirerar mig. Han har ett par fotografier som tillhör de absolut bästa i världen, oavsett fotogenre.

Det är inte alldeles enkelt att fånga det avgörande ögonblicket, då alla pusselbitar ligger på rätt plats. Henri Cartier-Bresson hade förmågan. Han hade visserligen ofta tur; han fångade inte bara det avgörande ögonblicket – han befann sig också på den avgörande platsen vid det avgörande ögonblicket.

***

Han åkte jorden runt, fotograferade världsnyheter och träffade kändisar. Mitt liv ser väldigt annorlunda ut; jag handlar på ICA Maxi, tömmer kattlådor och sitter framför datorn.

Tags: ,
Posted in Leica, Svartvit 7 Comments »

#907 – En cykel på Brahegatan

Leica M6, Summaron 35/3,5 och Kodak Gold200.

Tags: ,
Posted in Färg, Leica No Comments »

#906 – Fragment

Jag gör samma saker – alla dagar i veckan. Jag går samma gator, jag handlar i samma mataffär, jag träffar samma människor och jag tänker samma tankar. Egentligen trivs jag väldigt bra med mitt liv – det är ju en livsstil jag själv valt – men ibland undrar jag om det inte vore bra med lite förändring.

Jag tar inte mina bästa fotografier när jag ute och reser. Nej, jag tar dem på hemmaplan. Det är min hemmiljö, d.v.s. stadsdelen Torpa i Jönköping, som jag kan allra bäst. När jag går på mina gator känner jag stadens, husens och människornas själar. Jag försöker dokumentera det jag känner och det staden förmedlar. När jag är i Paris, London, Berlin eller Wien är jag bara en främling bland de höga husen och de breda boulevarderna; jag söker själen men jag hittar den inte. Det krävs att man bor i en stad en tid för att man ska kunna hitta själen; det räcker inte med att vara där några få dagar.

Som sagt, det är min stad och min stadsdel jag känner. Det är här jag trivs och det är här jag tar mina bästa fotografier. Ofta får jag till guldkornen när jag minst anar; det kan vara en regnig torsdag på väg hem från högskolan men det lika gärna vara en solig vårmorgon.

***

Jag håller på att sammanställa en liten bok. Många menar att man måste döda sina älsklingar (kill your darlings; uttrycker känns inte helt rätt på svenska); jag har istället tänkt tvärtom. Mina lilla bok kommer att innehålla mina älskling. Titeln – Fragment. – rättfärdigar att det inte finns någon röd tråd i boken. Boken kommer istället bestå av små men betydelsefulla fragment av mitt liv.

Posted in Allmänt 6 Comments »