October, 2011

#846 – En natt vid havet

Jag är rädd för havet och just därför älskar jag havets brus. Många känner sig små när de står vid havets kant; själv känner jag mig som en gigant som har hela världen för mina fötter. Jag älskar havet och just därför räds jag havets brus.

Tags: ,
Posted in Svartvit, Voigtländer 6 Comments »

#845

I dag avslutades en omtalad reklamkampanj här i stan. Den mest omtalade bilden ser ni på fotografiet ovan; bilden på en ung man tillsammans med texten kärring vållade en stor debatt, en debatt som resulterade i en DO-anmälan. Kvinnan som lämnade in anmälan påstod att reklamaffischen var både ålders- och könsdiskriminerande. Själv kan jag tycka att det är att göra en höna av en fjäder. Samtidigt kan jag också tycka att reklamkampanjen var synnerligen dålig. Är det någon som ens kan gissa vad kampanjen gick ut på?

Tags: ,
Posted in Leica, Svartvit No Comments »

#844 – En plats i Paris

En plats i Paris. Den som kan säga vad kaféet heter får en guldstjärna. Några ledtrådar: Staden är Paris, gatan heter Rue Lepic och huvudkaraktären i en känd film jobbar här.

Tags: ,
Posted in Svartvit, Voigtländer 7 Comments »

#843

Jag har lovat mig själv att aldrig mer diskutera analogt vs. digitalt eftersom sådana diskussioner ständigt tenderar att spåra ur – totalt. Ibland kan jag dock inte låta bli att fundera över lagringsmediet (att välja mellan analogt och digitalt är ju i grund och botten enbart ett val av lagringsmedium).

När jag började fotografera på allvar var det med en plastig spegelreflexkamera från Canon. Jag köpte den 2007, precis när den höll på att gå ur sortimentet och jag kan, så här med facit i hand, konstatera att jag gjorde ett ganska bra köp (kameran fungerar faktiskt fortfarande, om än med några mindre egenheter). Kameran var enkel och det där med bländare, exponeringstid och Iso-tal (eller rättare sagt asa-tal) hade jag hyfsad koll på sedan tidigare. Efter ett år ungefär, tappade jag intresset. Kameran blev liggande i en byrålåda och plockades endast fram vid speciella tillfällen.

Men så råkade jag köpa en Voigtländer-kamera på Tradera. Jag har fortfarande kvar kameran, men jag tvivlar på att jag någonsin kommer att använda den igen. Jag minns när den första rullen kom tillbaka från labbet. Wow, jag var så stolt. Visst, det var kanske inga mästerverk, men för första gången överensstämde min vision med slutresultatet. Jag var helt enkelt fast.

Jag köpte massvis av kameror. Jag köpte i princip allt jag kom över. Det handlade dock inte om några större summor. En dag kom jag, som exempel, hem från en loppis med tre-fyra gamla mekaniska kameror och jag hade inte betalat mer än en femtiolapp för dem. Jag köpte mer grejer, jag började framkallade och jag hade, som det så ofta uttrycks hos de mest hängivna digitalfotograferna, blivit en hjärntvättad idiot.

Den analoga processen är inte särskilt omständlig. Att framkalla går i ett nafs och eftersom jag använder mörkrumspåse kan jag sitta framför teven medan jag gör jobbet. Att skanna och bearbeta resultatet är dock dötrist; ja, det är verkligen dötrist. Jag har inte tålamodet som behövs. Jag har haft några olika skanners, men alla har lidit av olika brister (dålig kornåtergivning, bandning eller andra tråkigheter). Drömmen är fortfarande att bli en bra kopist, men eftersom jag sällan ger mig tid till att framställa mörkrumskopior lär jag knappast nå dit.

Vad är det jag vill ha sagt? Ärligt talat, jag vet faktiskt inte. Jag tror att jag vill säga att det digital fotografiet blev för kliniskt för min smak samtidigt som det analoga fotografiet blir omständligt och grötigt under digitaliseringsprocessen. Jag misstänker också att mitt fotograferande, i grund och botten, enbart är ett substitut för mina brister i andra konstarter.

***

Fotografierna i inlägget är tagna i Paris.

Posted in Allmänt 3 Comments »

#842 – Hon gav mig onda ögat

Tags: ,
Posted in Leica, Svartvit 2 Comments »