November, 2010

#182 – Leica M6 opereras


Här kommer ytterligare en kafébild från senaste rullen. Bilden har inget med inlägget i övrigt att göra. Leica M6, 28mm och Ilford Hp5+@800.

För ett tag sedan fastnade ratten för slutartidsinställning på min Leica M6. Jag mumlade “nej, nej, nej!”, samtidigt som ilskan steg inom mig. Jag tog i ren desperation till våld och lyckades få ratten att snurra igen, men den var inte alls lika följsam som förr. (Ni som spelar gitarr vet hur det känns när någon av gitarrens potentiometrar börjar glappa, ungefär så kändes ratten.) Den “klickade” inte längre.

Slutartiderna påverkades. 1/30 sek var ojämn, ibland låg tiden runt 1/15 sek och ibland – visserligen för det mesta – 1/30 sek. 1 sekund blev ibland bulb. Kameran betedde sig helt enkelt ganska underligt, och jag, jag var måttligt glad över det som hänt.

***

Skruven som håller fast ratten är ganska liten och mitt klumpiga skruvmejselset från IKEA är undermåligt. Jag gjorde några tappra försök att skruva upp skruven, men jag lyckades inte. Jag gav mig därför ut på stan i jakt på nya, bättre mejslar. Ni ska veta en sak: det är förbannat svårt att hitta vettiga skruvmejslar i centrala Jönköping. Till slut hittade jag dock ett mejselset som passade mig i smaken. (Mina blogginlägg har nästan lika stort nyhetsvärde som Aftonbladets nöjesartiklar.)

Väl hemma skruvade jag av ratten. Under den sitter ytterligare en skruv. Den satt löst! Jag skruvade åt den och satte tillbaka ratten. Problem löst! Leican fungerade som en klocka igen.

***

Innan jag löste problemet ställde jag en fråga på ett amerikanskt forum. Läsarna rekommenderade mig att skicka kameran på CLA (clean, lube and adjust). En bra – en Leica förtjänar ju en bra CLA – sådan kostar ett par tusen.

Om jag hade skickat i väg kameran på CLA hade jag, dels blivit tvungen att betala dyrt, dels tvingats vara Leica-lös i flera veckor (kanske rent av månader). Om jag hade skickat i väg kameran hade jag dock förhoppningsvis varit omedveten om att lösningen i själva verket fanns 39:- och 2 minuters arbete bort.

***

Många skulle nog förbanna sig över mitt vårdslösa sätt att hantera mina kameror. Men min devis är att kameror måste tåla hårda tag.

En fördel med mekaniska kameror är att det faktiskt går att lösa mycket på egen hand. Med skruvmejslar, hammare (!) och tång kan mycket fixas. När digitalkameran krånglar finns det dock inget annat val än att skicka den på service, en service som ofta är dyr och tidskrävande.

***

Jaja, så är det me’t. Nu drar jag ut en sväng med Leican. I kylen ligger 18 rullar och på lördag åker jag till Rom. Livet kunde ha varit bra mycket sämre.

Posted in Leica 8 Comments »

#181 – Det nya mörkrummet

Jag har inrett mitt nya mörkrummet – det finns visserligen dock en hel del kvar att göra – och jag tycker att resultatet verkar arta sig väl. Rent av mycket väl! Det nya mörkrummet kommer att bli så mycket mer än bara ett mörkrum. Jag kommer nämligen även att få plats med gitarrerna, basen, keyboarden, staffliet. Mitt nya mörkrum blir således ett rum där kreativiteten kommer att få flöda fritt. Underbart, va?


Det vill till att jag är försiktigt, annars kommer elefanterna att dränkas i kemi. :)

Jag har inte förstorat på väldigt länge. Orsakerna är visserligen många, men den kanske största är att det har varit så fruktansvärt omständligt att förstora i sovrummet; det har blivit ett stort företag varenda gång jag ska förstora vilket resulterat i att jag tappat suget. Nu hoppas och tror jag på att få mer tid och lust till att arbeta i mörkrummet.


En titt i mätsökarlådan. Visst ligger de prydligt?

Det finns en hel del överflödig kamerautrustning … och jag har faktiskt funderat på att sälja av lite, dels för att kunna finansiera kommande resor, dels för att jag är övertygad om att vissa kameror skulle komma bättre till pass hos andra fotografer.

***

När jag kommer hem från Rom har jag förhoppningsvis ett gäng nya fotografier att arbeta med. Och förhoppningsvis får jag även några nya guldkorn med mig hem. Tre dagar är dock en ganska kort tid – kanske rent av för kort – och jag vet av erfarenhet att det är sällan jag lyckas ta några vettiga fotografier under mina resors första dagar. Resan kommer därför att bli en fotografisk utmaning för mig.

Och så måste jag givetvis hela tiden ha i åtanke att jag reser för att se – inte för att fotografera.

Förhoppningsvis sätter varken vädret eller förkylningen några käppar i hjulet. Snö och flygplan är ju ingen bra kombination. Tyvärr! Men det är bara att hålla tummarna för att vädret åtminstone är tillräckligt stabilt för att Ryanair ska låta skicka upp sina maskiner i luften.

Posted in Digitalt, Färg, Förstoringsapparat No Comments »

#180 – Plugg- och förkylningstider


Pluggtider. Leica M6, 28mm och Ilford Hp5+@800.

Jag har en lång lista med saker som måste göras. Tentor i flera av de fristående kurser jag läser ska in nu i veckorna … och som om inte det vore nog har jag även fullt upp med C-uppsatsen i Svenska språket och litteraturen. Det ska bli kul, men framförallt välbehövligt, att göra en avstickare till Rom; herregud, jag åker redan om ett par dagar ju.

Jag har blivit förkyld men förhoppningsvis är jag snart frisk igen. Jag försöker kurera mig själv med hjälp av grönt te och Echinagard. Måtte jag bli frisk innan resan.

***

Mitt mörkrummet har flyttats, från sovrummet till ett annat rum. Att förstora i sovrummet var långt ifrån en hållbar lösning; att sova i doften av framkallningskemi var nog inte nyttigt … kanske rent av skadligt. Jag har fått två Malm-byrås som jag kan vika helt åt mitt fotograferande. Tre lådor är redan fulla med kameror, och de resterande tre ska fyllas med framkallningstillbehör: trattar, handdukar, termometer, fokuskop osv. Bildbevis kommer!

bloglovin

Tags:
Posted in Förstoringsapparat 2 Comments »

#179 – Före och efter

Före och efter.

Posted in Digitalt, Färg No Comments »

#178 – Ett kafébesök i Jönköping och några ord om Ilford Hp5+


Leica M6, 28mm och Hp5+@800.

Minns ni Fomapan-rullen jag klippte sönder? Ja usch, det gör jag med. Den senaste rullen, en pressad Hp5+, blev som tur var avsevärt bättre. Ni såg några bilder i ett inlägg i går. Här kommer några till.

Pressad Hp5+ blir som ni ser ganska kornig; Hp5+ är verkligen ingen film för er som gillar små, subtila korn. Jag gillar korn; kornet är nog en av de anledningar som gör att jag orkar trilskas med analogt fotograferande.

Ilford Hp5+ tillhör inte mina favoriter när det kommer till svartvita filmer; jag anser till och med att den är på gränsen till medioker. Vissa menar dock att Hp5+ påminner om gamla hederliga Kodak Tri-X. Jag kan tyvärr inte uttala mig om det, eftersom jag bara har erfarenhet av den nya moderna Tri-X. Men jag gillar den nya moderna Tri-X bra mycket mer än Hp5+.


Leica M6, 28mm och Hp5+@800.

Ser ni hur kornen ser ut? Nej, det gör ni antagligen inte. Det krävs ett utsnitt i 100% för att ni ska få en inblick i hur kornen verkligen ser ut. Men ni ser kanske att det är lite grötigt? Skannade negativ av pressade filmer blir sällan, för att inte säga aldrig, särskilt bra. Det blir snarare en “grötig massa” istället för vackra korn. Det är nämligen mycket svårt att komma åt det “riktiga” kornet med hjälp av en skanner. Tro mig! Jag har slitit mig fördärvad av alla försök att åstadkomma något vettigt med skannern.

Ljussvaga filmer går – tack vare de fina kornen – att skanna med fullt dugligt resultat, även på en billig skanner. Men så fort kornen blir större och distinktare blir det svårt att få vettiga resultat med en skanner. En bra skanner gör det visserligen bättre, men resultatet blir aldrig i närheten av en riktig mörkrumskopior (ni har hört mig säga det många gånger förr, och ni kommer att få höra mig säga det många, många gånger till).

***

Här kommer två bilder från arkivet. Den första togs våren 2009, den andra i Paris sommaren 2009.


Voigtländer Bessa R4M, 28mm och Hp5+

Tags:
Posted in Leica, Svartvit 2 Comments »