MUDRIDE

Fotoutställning på Neva Books 15 juni till 13 juli. 

Dimman sveper fram över Dunkehallaplatån. Där uppe ligger Stadsparken. Det regnar och dimman tätnar. Jag ser inte träden längre. Det gamla barnrikehuset på andra sidan vägen försvinner också in i dimman. Det mullrar. Årets första riktiga åskväder, Hildas första åskupplevelse. Katten Bessa gömmer sig under soffan. Ingen är så rädd för åskan som han. Greta är desto modigare. Hon sitter i fönstret och gör mig sällskap. Så enkelt och så vackert.

Jag vill leva ett enkelt och jordnära liv. Jag vill skala bort allt oväsentligt, allt överflöd och bara fokusera på det som verkligen betyder något här i livet. På kaféet nere vid hörnet på Klostergatan satt ett ungt par när jag gick förbi på väg hem från jobbet. De satt med varsin iPhone i handen. De stirrade ner i sina mobiler och deras ögon möttes aldrig. Det är såhär moderna människor umgås. Hinner de ens känna doften av kaffet? Jag kan inte förstå deras livsstil.

Solen stirrar in i vardagsrummet och klockan har passerat 18:00. Det är den här tiden på året jag lever för. Jag älskar när de första vårvindarna drar in från Vättern. Det är svalt men ändå varmt. Den som bott vid Vättern vet vad jag menar …

Det är enkelt. Ja, allt är så fruktansvärt enkelt. Det handlar om att bygga upp en rutin som fungerar. Jag vaknar och jag tittar i badrumsspegeln. Jag gillar den jag ser. Det är inte den vackraste spegelbilden men den föreställer en människa som åtminstone försöker göra något vettigt av livet. Om jag för tio år sedan hade fått se in i framtiden hade jag varit nöjd. Vad mer kan man önska än en spegelbild man står ut med?